Att va tonåring är inte alltid lätt. Att ha adhd är inte heller alltid lätt att leva med. När man sitter i sitt rum och inte frisk det är ennu jobbigare. Men att ha en familj är som ett stöd. Men att leva utan sin riktiga mamma är svårt jag kan berätta allt för henne men inte lika mycket som min pappa. Men att Sitta i sitt ensamma rum med musik i öronen är som att tänka tillbaks i tiden. Att höra folk sega att jag är stark det ger mig kraft och gör så att jag orkar mer. Men att bli kallad tjock det sårar mig. En dag helt plötsligt blev jag kallad av min kompis att jag ser mycket smalare blev som en schock. Mitt liv är inte lätt. 13 år bara och få leva utan sin mamma inte träffa henne på jätte länge. Ingen förstår hur det känns inuti mig. Alla seger jag finns där för dig men dom gör inte det. Jag får lösa mina egna problem eller vad man kan kalla. Men att va i stallet och umgås med hästar är som dens bästa vän man kan berätta allt för dom när man mår som dåligast. Dom förstår människan<3

Hej hej alla läsare. Just nu ligger jag i sängen och är sjuk. Stannar hemma idag. I helgen ska jag träffa mamma för planerna kan ändras. Snart ska jag gå ner och äta frukost. Efter det se på nån film. Sen vila också.